Han hette Darwin och var en valack född 1999. När jag köpte honom våren 2010 så hade han tävlat LA hopp och under det. Han hade aldrigt startat en dressyrtävling.

I början gick det absolut inte bra för oss, han drog  iväg när man ledde honom, gjorde utfall, bet osv.

Vi började med hopptävlingar och allt gick jätte bra med men som nästan alla nya hästar man köper så sitter dom gamla meriterna kvar.

Efter ett tag gick det inte bra för oss längre; mycket vägringar och allmänt dåligt.

Jag började med horsemanchip och det är nog det bästa jag någonsin gjort med en häst. Vi fick en relation, jag blev lagledaren i vårat team och vi började jobba tillsammans.

I samband när vi började bli ett team så gick ridningen bra och det var någonstans där jag började lägga hoppningen åt sidan och sattsa mot dressyr.

Vi jobbade oss frammåt och han blev min bästa vän. Istället som i början då han drog ifrån mig så behövde jag inte använda grimmskaft längre och jag kunde rida honom utan träns eller sadel.

Men som alla sagor är lyckliga måste alla sagor ha ett slut. Jag växte ur honom och började inse att det inte kunde vara vi föralltid.

Innan han såldes så startade vi våran första LB:1 med bra resultat.

Han såldes till en jätte bra tjej som inte tävlat eller något och hon hoppade 80cm för första gången då hon provred honom.

Hon är inte så lång så dom ska kunna ha kvar honom så länge som möjligt.

Här om månaden så fick vi ett sms då hon startat sina först LD och LC i hoppning med vinst i LC och tvåa i LD.